De pittoreska fiskelägena är alltid sevärda. Det är också en god idé att slå sig ner i någon uteservering och beställa t.ex. rökta flundror, ett lokalt specialitet.
Bilden visar fiskarstugor och maken som har köpt en rejäl portion rökta flundror att ta med

Flundror

Sommarhuset är ett gammalt gotlängsk stenhus och dess trädgård är också sevärd. Detta väldiga valnötsträd producerar massor av nötter! Jämför storleken med det ordinarie äppelträdet som står framför! Valnötsträdet är säkerligen över 20 m högt!

Närbild på mognande valnötter

En sevärdhet som den kryddväxtintresserade inte bör missa är Krusmyntagården, som ligger i Väskinde socken precis intill havet, 1 mil norr om Visby.
Den anlades 1969-71 och är en doftande örtagård som omfattar totalt ca 200 olika växter och örter bland annat kryddväxter, läkeväxter, trolldomsörter, mm.

Tänkvärt

Självaste krusmyntan

På hela ön fladdrar det massor av fjärilar! Den mest iögonfallande är nog dessa pärlemorfjärilar, som verkar ha en speciell förkärlek för tistlar!
På bilden silverstreckad pärlemorfjäril, en hona

Även citronfjärilar gillade tistlar

Olika arter av vitvinge-fjärilar, här aurorafjäril, var mycket talrika och älskar växter som lavendel och väddklint.

Väddklint i helkroppsbild med blåvingefjäril

Deras kusiner, som denna svartfläckiga blåvinge, syntes mycket över lokaler med vildväxande timjan och på ljunghedar.

Vad må det bli av dessa vackra larver som sitter o käkar på björnloka? Kanske makaonfjärilar?

Vackra gräs- och halvgräsarter växer överallt. Denna havssäv, Schoenoplectus maritimus, växer vid havet t.ex. vid Folhammar, ett känt rauk-landskap.
Närbild på vipporna


Raukar är konstiga stenstoder på land, ute i vattnet och under vattenytan. De är förstenade djur, fossiler, där lösare lager av lera och sediment under årsmiljoner spolats bort och den hårdaste kalkstenen, revkalkstenen finns kvar och bildar dessa upp till 6 m höga pelare med märkliga former.

Funderade över denna konstiga rotsnurra på en torr hällmark, kunde den vara ett storkbo? Men storkar gör ju aldrig bo på marken... En kunnig person upplyste mig att den kunde vara en s.k. offerkast, en mänsklig grenhög. Man spottade på en pinne och kastade upp den på högen för att få lycka! Men en offerkast är ju bara en hög, men denna var ett "bo", d v s ihålig.... så jag förmodar att någon har roat sig genom att samla rotsnurror till en sådan här grej.

Från insidan också

Orkidélokaler är också vanliga på Gotland. Här ses brudsporre, Gymnadenia conopsea, i ett dike

Tvåblad, Listera ovara, i samma dike
